En resa för livet

IMG_8330.JPG

- Det är en resa jag kommer att minnas hela livet, säger Karin Ivarsson som arbetar på Novamedia Sverige som driver Postkodlotteriet. Tillsammans med kollegorna Anton Simberg och Mikael Frööjd fick hon nyligen följa med Operation Smile på ett medicinskt uppdrag i staden Ho, i Ghana.

Operation Smile, som är en av Postkodlotteriets många förmånstagare, fick vid den senaste utdelningen av lotteriöverskottet ta emot hela 10 miljoner kronor. Totalt har Operation Smile tagit emot 33 miljoner kronor från lotteriet. För att visa hur pengarna kommer till nytta och hur Operation Smiles medicinska volontärer; plastikkirurger, sjuksköterskor, barnläkare, lekterapeuter och logopeder – för att nämna några – arbetar, får anställda på Postkoden emellanåt följa med ut på fältet. Personalen har ett internt system där de får ansöka om att få resa ut med en av sina förmånstagare, och på så vis lära känna just den organisationen bättre.
- Det här var första resan där man fick chansen att vara volontär på riktigt, säger Karin, som just av den anledningen valde att ansöka om att få resa med. Hon blev otroligt glad när beskedet kom att hon var en av de utvalda.

- Jag är barnskötare i grunden och har tre egna barn, så jag kände att detta vore kul och ett område där jag faktiskt skulle kunna bidra, berättar kollegan Anton Simberg. Min mamma har jobbat mycket i Afrika och jag har rest med en del, så jag var dessutom ganska förberedd på vad som väntade, i form av exempelvis svår fattigdom.

Karin kände sig en smula nervös inför resan; det var kort om tid för förberedelser och hon hade aldrig tidigare varit i ”riktiga” Afrika. Förutom att det var bråttom med alla sprutor och resedokument, funderade hon på hur hon skulle hantera situationen på plats på sjukhuset. Hon tycker att det är obehagligt med blod och kände sig osäker på om hon skulle klara att vara med under en operation. Väl framme kändes allt dock mest bara spännande. Karin fascinerades av ghananerna och alla vackra färger och tyger, och av hur något som först kändes smått kaotiskt när patienterna fyllde sjukhusområdet, snart styrdes upp och fungerade jättebra.

För de familjer som kommer till ett medicinskt uppdrag väntar många timmar av köande i het sol; först inskrivning, sedan ett antal stationer där de sökande får genomgå olika undersökningar för att Operation Smiles volontärer ska kunna avgöra vilka som ska få en operation. Karin slog sig ner i gräset och lekte med några av alla barn som tålmodigt köade – en både rolig och viktig uppgift för att de små inte ska tröttna, men också för att få dem att känna sig trygga i sjukhusmiljön. Många av dem har aldrig tidigare satt sin fot på ett sjukhus. Tillsammans kunde de rita och pyssla och även om de inte talade samma språk berättar Karin att kroppsspråk gick alldeles utmärkt och att det var skönt för henne att känna att hon gjorde nytta. Hon kunde även bidra till att allt flöt på och att patienterna kom i väg som de skulle till sina olika kontrollstationer.

Inte heller Anton saknade sysselsättning, utan fick några väldigt konkreta uppgifter att ta sig an.
- Jag försökte gå runt och se var det saknades folk och var de behövde hjälp, säger Anton, och fick redan första dagen rycka ut som fixare och problemlösare när det visade sig att det saknades elektronik.
- Vi hade en egen chaufför och kunde därför åka ut på stan och inhandla rätt prylar.

Väckte stor munterhet
Utöver att fungera som fixare fick Anton hjälpa till på den station där man tar bilder av patienterna till deras journaler, och liksom Karin ägnade han mycket tid till att leka med och underhålla barnen. Vid ett tillfälle svepte Anton ett vackert tyg om sig och bar omkring en liten pojke på ryggen; så som vi är vana att se afrikanska kvinnor bära sina barn. Det hör nog inte till vanligheterna att män bär barn på detta vis, för detta väckte stor munterhet bland de köande patienterna…

Det är också munterheten och glädjen som fastnade hos Anton när han tänker tillbaka på veckan i Ghana.
- Trots att de lever så fattigt är de gladare än vad vi är. Vi vill bara ha mer och mer, medan de är nöjda och glada bara de klarar dagen.

Han tar också med sig sin upplevelse av hur speciella Operation Smiles volontärer är, som skänker sin tid och sin kompetens och åker ut på uppdrag utan att få ersättning.
- Volontärerna var ett häftigt gäng verkligt unika människor.

 Karin håller med:
- Alla volontärer var otroligt trevliga och öppna. De berättade och förklarade och vi fick även vara med på deras möten inför operationerna när de förklarade vad som skulle hända.

Många starka känslor
Men det som blev Antons kanske allra starkaste upplevelse var då han och kollegorna besökte den patientby där familjerna var inhysta under det medicinska uppdraget. Han berättar att med våra svenska mått mätt var det väldigt undermåligt, men för familjerna verkade det vara en fantastisk upplevelse, då de fick sovplats, mat och dessutom ta del av olika typer av aktiviteter.
- Där fick de äntligen träffa människor som såg ut precis som dem. Tänk att plötsligt få umgås med andra med samma missbildning när man alltid tidigare har känt sig utanför och varit utstött.

Också Karin upplevde många starka känslor. Hon häpnade när hon insåg att en del patienter hade rest i tre dagar för att nå sjukhuset och slogs av att det långt ifrån ”bara” handlar om estetik, utan för många faktiskt gäller liv eller död. Hon mötte själv en kvinna som kom till sjukhuset tillsammans med en svårt undernärd baby. Det visade sig att hon var granne till ett par som fått en dotter med spalt, men att de inte förmådde ta hand om sitt barn. Flickan var för liten för att få en operation den här gången, men grannkvinnan fick hjälp av volontärerna med näringslösning och råd om hur hon ska kunna få upp flickans vikt till nästa uppdrag i Ho.

Karin tyckte också att det var väldigt fint när det under veckan föddes en baby med läppspalt på sjukhusets förlossningsavdelning och det föräldraparet därför omgående kunde få information om Operation Smile och välkomnas tillbaka till ett annat uppdrag när deras lilla hunnit bli ett halvår.

Hur det gick för Karin och hennes osäkerhet kring att vara med i operationssalen? Jo, hon övervann sin rädsla för blod och var med på inte mindre än fyra operationer under en och samma dag! Karin berättar hur hon stod precis intill plastikkirurgen och fascinerandes av hans arbete med att pussla ihop trasiga munnar. Ett av barnen som fick en operation just denna dag var ettåriga Gloria, född med både läpp- och gomspalt. Hon var ett av de barn som Karin kommit lite extra nära under veckan, så Karin gladde sig såklart när hon fick följa hur Gloria fick sin välbehövliga operation.

Häftigt komma så otroligt nära
Uppdraget i Ho är avslutat och under fem operationsdagar har 155 patienter fått en operation – den yngsta en baby på dryga halvåret, den äldsta en kvinna på 53 år. Vad tar då Karin och Anton själva med sig från sin resa?                   
- Jag reflekterar nog mer över saker och kanske tar jag inte allt för givet på samma sätt som tidigare, säger Anton.

- Jag tyckte att det var häftigt att man fick komma så otroligt nära, säger Karin. Jag tänker att jag vill resa igen och kommer absolut åka tillbaka till ”riktiga” Afrika!

Tillbaka på jobbet har kollegorna på Novamedia fått agera ”ambassadörer” genom att hålla föredrag för sina arbetskamrater om upplevelserna i Ghana; de har visat bilder och filmer och berättat om köerna, om tålamodet, lekarna, hälsokontrollerna, patientboendet, fattigdomen, utanförskapet, resorna, färgerna, glädjen, människors stolthet, om volontärerna – och om hur just de tre på just det här uppdraget faktiskt var små kuggar i hjulet och delaktiga i att förändra och underlätta livet för så många människor!

 

 

 

“Varje barn som föds med en ansiktsmissbildning är vårt ansvar. Om vi inte tar hand om det barnet, finns det ingen garanti för att någon annan kommer att göra det.

- Kathy Magee, grundare Operation Smile