På uppdrag långt ifrån vardagen

erik-lynx-webb.jpg

Erik Wilhelmsson jobbar till vardags i finansbranschen, hos fondförvaltaren Lynx. I oktober 2015 fick han möjlighet att göra något helt annat, nämligen att åka med som volontär på uppdrag i Bolivia med Operation Smile: En upplevelse för livet.
- Det var så sjukt kul och intensivt. Jag är väldigt tacksam för att få ha varit med på ett uppdrag, berättar Erik.

Tack vare att Lynx är en sponsor till Operation Smile fick man möjligheten att skicka med en från personalen på uppdrag till Bolivia.
 - Vi hade en lottdragning bland de som var intresserade och som tur var gick det min väg.

Steget från livet i finansbranschen till att åka på ett uppdrag med Operation Smile är givetvis väldigt stort och Erik ställdes nu för en helt ny utmaning.
- Även om jag hade pratat med min kollega som åkte förra året så är det ändå svårt att förstå vad som kommer ske och hur det kommer att vara. Både samarbetet med alla andra volontärer och arbetet med barnen. Man utsätter sig för en situation som man inte är van vid, till skillnad från vardagen där man gör det man är trygg med.

Hur var det att komma fram?
Första dagen träffade man sina nya kollegor, vilket var trevligt. Det är väldigt sociala och utåtriktade människor som åker på såna här uppdrag. När man sen skulle träffade barnen, visste man inte alls hur det skulle bli, hur man skulle agera. Men efter några minuter märker man att barn är barn oavsett vart i världen. Efter det var det bara full lek!

Tanken egentligen att han skulle runt lite i Bolivia under två dagar, men när han blev tillfrågad att stanna kvar på uppdraget tvekade han inte:
- Tanken var att jag skulle vara med tre operationsdagar. Men jag blev tillfrågad att hjälpa till längre, vilket kändes som en stor ära. Jag var bara otroligt tacksam för att jag fick vara kvar och få möjligheten att hjälpa till.

Uppdragen genomförs under några intensiva dagar, allt för att man ska hinna med att operera så många barn som möjligt.
- Jag hann aldrig fundera så mycket när jag var där, det var så intensivt och roligt. Det är inte förens man kom hem som man fick tid att reflektera. Hela upplevelsen var en bekräftelse på vad orättvist livet är och hur avgörande födelseort och våra föräldrar är för vilka chanser vi får i livet. Det var mycket frågor och funderingar som kom upp och även skuldkänslor över hur bra man har det. Det som påverkar mig mest är hur kämpigt dessa barn har haft det innan de lyckas få hjälp av Operation Smile att kunna leva ett normalt liv.

Innan uppdraget skickade Erik utan en önskan om att folk skulle skicka med leksaker som han kunde ta med.
- En god vän fick hennes dotter som går på mellanstadiet att skänka några barbie dockor som jag sen gav ut till barn. Ett av barnen som fick en docka tog jag ett kort på, som min kompis visade för dottern, och hon hade blivit så sjukt glad och sagt att ”om jag kan göra någon glad genom att skänka bort en leksak som jag inte använder, så kan jag skänka bort fler.” Det var häftigt, en sån enkel sak som en docka gav både glädje för hon som fick den och hon som gav bort den.

Nu hoppas Erik att det inte var sista uppdraget han åkte på.
- Man har en väldigt stor längtan, nästan en desperat längtan för att få åka på ett nytt uppdrag med Operation Smile. Man får så sjukt mycket glädje av barnen, och en enorm tacksamhet efter operationen, en väldigt speciell upplevelse och en helt annan belöning än vad man är van vid hemma. Man kände att man gjorde en skillnad för de barn man hade möjlighet att hjälpa. En väldigt speciell resa.

 

 

 

“Varje barn som föds med en ansiktsmissbildning är vårt ansvar. Om vi inte tar hand om det barnet, finns det ingen garanti för att någon annan kommer att göra det.

- Kathy Magee, grundare Operation Smile